﻿<aq>— Åh, nej, svarade bergfrun, — ännu har hon
många hundra år kvar. Men jag vet att i en lång fram-
tid skola människobarnen bryta berget med en eld och
då skall det dåna i hälleberget såsom åskan. Och ve oss,
ve då oss, som bo i jordens innandöme. Här under är
mitt palats och mina salar, och det är taket därpå, som
människorna bearbeta. Men komma de för djupt skola
vi förstöra deras verk, som då skall falla till sammans.
En gång ha de varit nära mitt bord, men då släppte jag
ut mina ufvar. De aktade dock ej så noga därpå, hvar-
på mina dvärgar bearbetade hvad människorna gjort, och</aq>